.. sen kom jag på att det kanske inte är så smart. Eftersom alla kan läsa det här, inkl hon. Vilket kanske gör henne ännu mer arg. Hur som helst skämtade hon mig. Jag blev irriterad. Eftersom det bara var så himla nedvärderande skämt. Och jag är trött på det. Verkligen. Trött på sånna skämt. Hela högstadiet var präglat med sånna skämt. Så jag blev arg och satte gränserna. Hon blev arg på mig och sa att hon inte tänker skämta mer med mig om jag ska bli så arg. Jag blev lite lättad. Lite sorgsen. Men lättad. Och fick sen lite ångest och tänkte be om ursäkt för att jag kanske kanske ja, gick jag till överdrift? Fick panik och pratade med Gustaf, och då sa han något väldigt väldigt klokt:
Gustaf - men alltså, om du blir arg är det av en anledning och alltså, man får sluta be om ursäkt för sig jämt.

//anna